Det är tid för tårar

Det berättas att evangelisten Frank Mangs blev inbjuden till en plats för att hålla möten.

Ledaren som kontaktade Mangs uttryckte, ” Det har börjat en väckelse här och flera har tagit emot Jesus.” Efter första kvällens möte kommenterar Mangs till ledaren som hade kallat honom ” Det är ingen väckelse här”, ledaren berättar om nya människor som också fanns med i kvällens möte. Mangs säger på nytt ”Det är ingen väckelse här” varpå ledaren fortsätter att försöka övertyga Mangs att de har några som vill döpa sig inom kort. Mangs säger på nytt; ” Det är ingen väckelse här”. Då undrar ledaren hur han menar, Franks säger stilla och med eftertryck ” Det är ingen väckelse här, jag ser inga tårar”.

Om det är så att väckelsens tecken är tårar befinner vi svenskar oss långt ifrån väckelsen. Det pågår bön på många platser i vårt land, ibland bönehelger som är fokuserade med speciell inriktning för Sverige. Det finns också bön i kyrkor, även om den på många platser bara är ett eko av bönen som tidigare var bärande i församlingen.

Vi är många varma och hängivna bedjare i landet. Vi ropar mer eller mindre dag och natt. Vi krigar i andevärlden när vi upplever att det är motstånd, vi lovsjunger och tillbeder Jesus, vår Konung. Men finns det en nyckel som öppnar Guds hjärta? Inte som ett kodord, men ett hjärta som är berört av Gud och som bär på en börda, en nöd.

Peter Halldorf skriver i boken ” Drick djupt av Anden” om tårar; han uttrycker ” Det säkraste tecknet att Anden har varit på besök är tårarna.

I mitt hjärta finns en djup förvissning om att Gud väntar på våra tårar. Inte för tårarnas skull, men det är bara från ett ödmjukt och förkrossat hjärta som de äkta tårarna flödar. Psalm 34:19 visar tydligt att Gud är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.

Det är helt uteslutet att det handlar om självmedömkans tårar, de har ingen plats i Guds närhet och springer fram ur egot som önskar upprättelse eller att bli sedd.

Tårarna som öppnar för en ny dimension bland Guds folk är att få gråta Guds tårar. Att bära den sorg och nöd Gud bär på sitt hjärta över tillståndet i vårt land.

”Så säger Herren Sebaot: Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer, sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma. Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss, så att våra ögon rinner av tårar och vattenströmmar från våra ögonlock. Ty sorgesång hörs från Sion: Hur har inte förödelse drabbat oss! Hur har vi inte kommit på skam! Vi måste överge landet, ty de river ner våra hem.” – Jer.9:17-19