Det Personliga BöneAltaret

Vid det Personliga BöneAltaret, när vi uppriktigt söker Gud och visar vårt behov att höra Hans röst, DÅ talar Han också och ger oss där även detaljerna för vår fortsatta vandring och vårt uppdrag tillsammans med Honom.
Men förutsättningarna tycks handla om förkrosselse, ödmjukhet och ett rent hjärta.

Men där byts all vår egen strävan ut, mot den vägledning som endast ges till dem, som underkastat sig insikten och nödvändigheten av, att dö bort från all sin egen duglighet och sina egna ambitioner.

Det var just därför Jesus sände Hjälparen, den Helige Ande till dem, som kommit till insikt om denna sin egen brustenhet och behovet av denna helt nödvändiga vägledande hjälp.

Vidare är det just därför, Gud endast kan ta sin boning i ett förkrossat och ödmjukt hjärta, för att vi skall kunna bli till någon bestående nytta för Guds egna syften.
Kan det möjligen vara avsaknaden av denna förkrosselse, som gör att himlen mestadels förhåller sig tyst ibland oss?

Men där förkrosselse och ödmjukhet säkerställs, där samverkar också denne helige Gud synbart och märkbart, med dessa hjärtans lydnad och överlåtna handlingar.
Kanske vi oftare borde stanna upp inför dessa helt avgörande ord i Psaltaren 34:19…

”Så starkt som ditt personliga BöneAltare är, så stark blir din tjänst för Gud”; orden är uttalade från en man, som gett sitt liv till att i lydnad bygga BöneAltare i sitt eget hemland. Ett exempel som berör.

För det är nämligen vid det personliga BöneAltaret vi ger Gud en möjlighet att tala till oss och Han kommer att tala tydligt, om vi bara väljer att tålmodigt dröja kvar vid detta vårt Personliga BöneAltare, i väntan på Hans tilltal..

”Sänd ditt ljus och din sanning. Må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg, till dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud”-Ps.43:3-4